Hur kommer man egentligen se ut och vara som person när man är ca 80 år och alla man vuxit upp med har gått bort och ens barn aldrig är där och träffare en. För så har ju de äldre ofta, de är ensama.
Jag och min mormor diskuterade just detta ämne för några månader sen. Vi kom fram till att jag kommer bli en ilsken liten tant som kommer sitta med laddat gevär när hemtjänstpersonelen kommer och ska hjälpa mig. För att jag inte tycker att de har rätt till att komma och störa mig i min ensamhet och i mitt lilla hus mitt ute i skogen xD
Om man tänker efter ser man sig inte så det bästa sättet om man tror att man kommer bli sådan tant. Men med det humöret jag har nu så skulle det fan inte förvånna mig om jag blev sån.
Då kan man undra vad det är som gör en tant så mysig och en annan till en satmara. Tror det beroe mycket på hur de har vuxit upp och om de fortfarande har någon som hälsar på dom eller om de har någon som de älskar.
Men alla människor kommer en dag att blir gamal, grå och gaggig. Spelar ingen roll hur mycket botox eller skönhetsoperationer de gör. Kroppen kommer ändå att åldras. Varför inte bara gör det på det naturliga sättet? För hur kan man tycka det är snyggt när det ser ut som ansiktet är uppspänt med klädnyppor? Enligt mig är ålderdomen något vackert. Alla ska åldras och alla kommer att göra det, varför inte göra det på det naturliga sättet då?
För alla åldrar har sin charm och alla är vackra på sitt sätt. Även om de har massa rynkor. För rynkor är något som visar att det levt ett långt liv med många äventyr i. Det behöver inte vara några stora äventyr, utan det kan vara att de gift sig, blivit konstnär eller helt enkelt bara fött barn.
Tänk på att rynkorna berättar lite om dit liv. Så låt rynkorna finnas.
Även fast alla kommer bli gammla, gråa och gaggiga så är alla vackra på sitt sätt.
xoxo
Ninni