Ensamheten är något alla måste genomgå. Vissa tycker det är svårt och andra tycker det är enkelt. Jag är nog en av dem som oftast tycker det är enkelt. Alla är ensamma till och från så varför tycka synd om sig själv när man är det? Det är min fråga. Men ska inte säga att man ibland känner sig så ensam att man tycker det är jobbigt. Men då är det bara att bita i det sura äpplet. Ibland kan jag känna mig redigt ensam, men då kan jag tänka på att jag alltid har människor runt omkring mig jag kan vända mig till om min ensamhet blir för stor. Och det hjälper mig genom många mörka perioder. Men det är inte ofta jag ser ensamheten som något negativt, oftast njuter jag av den. Jag trivs med att vara ensam och jag trivs med att iblnad bara ha mig själv som sällskap. Så tycker jag alla ska tänka men det gör inte alla. Många gör allt för att slippa ensamheten, visst det är deras livstil men det är inget jag skulle vilja göra varje dag. Man har mycket att tänka på och göra ändå, utan att alltid tänka på att man inte vill vara så ensam. I framtiden kommer det en dag då du slipper vara själv och den dagen kanske du ångrar att du hade så brotom ut från din ensamhet.
För är ensamheten vekligen så hemsk att man måste fly från den? Det tycker inte jag i alla fall. Så varför ha så brottom genom livet, låt livet ha sin gång. Det kommer komma den dagen då du inte är ensam längre. Så tro inte att du alltid kommer att vara ensam för det kommer du inte vara. För livet är inte så grymt mot en människa. Människor är flockdjur så ensamhetens väg är inget för en människa i hela livet. Så man behöver inte vara orolig för att alltid vara ensam för man kommer inte alltid vara ensam.
Så var inte orloig man förblir aldrig ensam. Jag är inte orolig för jag vet att jag inte alltid kommer att leva ensam, en dag kommer jag finna någon att dela mitt liv med. Men så länge nöjer jag mig med min familj och mina vänner. För ensamheten skrämmer inte mig!
xoxo
Ninni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar